Henrik Schyffert och Fredrik Lindström är onekligen ett klockrent radarpar när de tar sig an problematiken med konsumtionssamhället, den ständiga jakten på makt och pengar och vad livskvalitet egentligen innebär.
Det är svårt att tro att någon i Sverige skulle kunnat undvika att springa på dessa två herrar på något sätt. Genom åren har de varit närvarande i väldigt mycket av svenskt “nöjesliv” och/eller “kultur”.
Föreställningen är bra. Den flyter på och vi skrattar där det förväntas. Ibland lyckas de få till en överraskande vändning och/eller utlägg.
Men väldigt mycket av denna föreställning är förutsägbart, det är väldigt mycket lättsmält och teflonbehandlat.
Och här tycker jag problematiken blir som mest tydlig.
På scenen står två begåvade berättare, skådespelare och komiker.
De borde kunna “ryta till” lite oftare. De borde kunna sticka ut hakan lite tydligare. De har hela publikens uppmärksamhet likt ett barn som följer en trollkarls alla rörelser. Men precis som med trollkarlen som gärna upprepar samma trick lite för många gånger för att visa hur bra han är, så biter inte Schyffert/Lindström riktigt till. Det blir aldrig sylvasst, det blir aldrig riktigt syrligt.
Man lämnar föreställningen med en liten känsla att man just beskådat en föreställning i självgodhet och “en vanlig dag på jobbet”. Med den begåvning som fanns representerad på scenen hade jag förväntat mig mer.
Nice try.